Jahve

Jahve är egennamnet på Israels Gud. Gud avslöjade sitt namn för Mose: ”Jag är den jag är.” (2 Mos. 3:14). När man talar om Guds namn hör namnet och personen nära samman. I det bibliska tänkandet betyder Guds namn Gud själv sådan som han uppenbarar sig för människorna. Enligt vissa forskare innehåller Guds egennamn tanken om skapandet och upprätthållandet: ” han frambringar det som är”.

På hebreiska skrivs Guds namn med fyra konsonanter JHWH (på grekiskatetragrammaton). Vokalerna skrivs vanligtvis inte ut. Först på medeltiden börjadejudiska lärda (de s.k. masoreterna) skriva ut vokaler i de gammaltestamentliga texterna för att förvissa sig om att de uttalades rätt. Man sade dock inte ut Guds namn för att undvika att det uttalades i onödan. Därför ersattes ordet Jahves vokaler med vokaler ur ett annat ord som betyder Herren (t.ex. Adonai). Den första a-vokalen lämnades dock bort så att ingen skulle läsa ens den första stavelsen ”Jah-”.

Masoreternas praxis har senare lett till ett fel läsesätt. Ordet ”Jehova” är alltså en felaktig tolkning av det hebreiska uttrycket. Till Guds egennamn hör också utropetHalleluja. Dess sista stavelse uttrycker Jahves namn.