Gregoriansk sång och gregoriansk kalender

Gregoriansk sång är icke-ackompanjerad enstämmig sång som har fått sitt namn av påven Gregorius den store (död 604).

Gregoriansk sång hör till den västliga, eller latinska liturgiska traditionen. I denlutherska kyrkan förekommer gregorianska melodier framförallt i mäss-, böne- och psaltarpsalmsmelodier. Många psalmer baserar sig på den gregorianska hymnmelodin, t.ex. psalm 15.

Gregoriansk kalender

Påven Gregorius lade märke till att påsken inföll allt tidigare för varje år. Han gav sina astrologer i uppdrag att undersöka saken. Då upptäckte man att den gamla julianska kalendern inte stämde överens med de astronomiska förändringarna.

För att uppdatera kalendern beslöt påven att man hoppar över tio dagar. Samtidigt beslöt man att kalenderåret börjar med januari, tidigare hade det börjat med mars. Den gregorianska kalendern togs i bruk i hela kyrkan i väst.

De ortodoxa kyrkorna – med undantag av Finlands ortodoxa kyrka – använder ännu den julianska kalendern. De anser att den julianska kalendern är ”en ikon för tiden ” och att den inte kan ersättas med den västliga påvens kalender. Av den här orsaken firas påsken på annan tidpunkt i kyrkorna i öst än i kyrkorna i väst, med undantag av den ortodoxa kyrkan i Finland som firar påsken samtidigt som kyrkorna i väst.