Förtappelse

Förtappelse är ursprungligen ett judiskt apokalyptiskt begrepp som också används inom den urkristna förkunnelsen om frälsning. Den förekommer första gången iBibeln i Daniels bok, Dan. 12:2.

Enligt den kristna tron är människan skapad till ett liv i kärlek och gemenskap med sin nästa och Gud. Då Gud skapade världen tillät han dock möjligheten att hans goda vilja inte efterlevs utan att människan också kan välja en annan väg.

Förtappelse innebär att gå den vägen till slut där man inte handlar i enlighet med kärleken, den goda viljan, livets djupaste mening eller godtar Guds nåd. Förtappelse, eller helvetet, möter dem som inte tar emot den nåd som Gud ger oss genom Kristi försoningsgärning.

Förtappelse är ett grundbegrepp i Kristi förkunnelse när han undervisar om den yttersta domen (Matt. 28). Det betyder att vara skild från Gud, från kärlekens källa. I Lilla Bibeln (Joh. 3:16), som anses uttrycka kärnan i det kristna budskapet i Bibeln, beskrivs hur Kristus är vägen från förtappelse till frälsning.

Genom nådemedlen får människan kontakt med frälsningens under. Eftersom förtappelsen varar i evighet hör den inte samman med tids- och rumsbegrepp. Förtappelse innebär alltså att man är skild från Kristus. I detta lever redan Satanoch hans änglar.