Fältbiskop

Fältbiskopen är den tjänsteinnehavare som leder det andliga arbetet inom försvarsmakten. Präster inom den lutherska kyrkan har verkat som fältbiskopar. Fältbiskopen leder försvarsmaktens andliga arbete och är förman för både lutherska och ortodoxa militärpräster, och för alla dem som har hand om religionsfrågor inom försvarsmakten.

Fältbiskopen är inte en biskop utan en specialofficer som hör till generalstaben och som ansvarar för militärsjälavården inom armén. Fältbiskopen och de andra militärprästerna är statliga tjänstemän. Fältbiskopen har närvaro- och yttranderätt i biskopsmötet och är medlem i kyrkomötet. Fältbiskopen väljs inte kyrkligt till sin tjänst utan valet till den statliga tjänsten görs av representanter för staten och armén.

Fältbiskopstjänsten tillkom i anfallskrigsskedet under fortsättningskriget. President Risto Ryti beviljade titel och värdighet av fältbiskop åt den dåvarande krigsprosten 11.7.1941. Kyrkomötet definierade fältbiskopens ställning 3.10.1941. Tjänstebenämningen krigsprost ändrades till fältbiskop.