Hyppää sisältöön

Bedjarrörelsen

Bedjarrörelsen (bedjarna) i Västra Finland, den alla äldsta och minsta av de traditionella finländska väckelserörelserna, bildades i Satakunda och Egentliga Finlands nordligaste del i början av 1800-talet. Rörelsen har sina rötter på två håll: i den folkväckelse som bröt ut i Kaland på 1750-talet och som till det yttre försvann i slutet av 1700-talet samt den extatiska så kallade stora hoppareväckelsen som startade på samma område på 1820-talet. Rörelsens relation till kyrkan tillspetsades i slutet av århundradet då det uppstod en tvist om de kyrkliga böckerna.

Bedjarrörelsen ville hålla sig till 1701 års psalmbok, bibeln från 1776 och kyrkohandboken från 1693. Sättet att förhålla sig till de förändringar som hade skett inom kyrkan ledde till att rörelsen splittrades på 1980-talet. Bedjarrörelsens verksamhet delades i två olika föreningar år 1984, i samband med diskussionen om kvinnliga präster.

De som stödde de gamla böckerna och motståndare till kvinnliga präster grundade Länsi-Suomen Rukoilevaisten Yhdistyksen (Västra Finlands Bedjarförening) som ordnar egna ”bedjarfester” på sommaren. Föreningen har förbundit sig att använda psalmboken från år 1701 och kyrkbibeln från år 1776. De ger ut tidningen Länsi-Suomen herännäislehti (Väckelsetidning för Västra Finland).

Föreningen Suomen rukoilevaisen kansan yhdistys ry (Finlands bedjarförening), som verkar i anslutning till Eurajoen kristillinen opisto (Eurajoki kristliga institut), representerar en förnyande tradition inom bedjarrörelsen. Föreningen ordnar den traditionella sommarfesten Länsi-Suomen herännäisjuhlat.

Gudstjänst firas både enligt den nya och enligt den gamla handboken. Man använder sig också av den nya psalmboken och bibelöversättningen. Man anser inte att de gamla böckerna är teologiskt bättre men man sätter värde på dem. Man godkänner kvinnliga präster. Föreningens språkrör är Hengellinen Kuukausilehti (Andlig månadstidskrift).

Bedjarrörelsen i Västra Finland har varit en rörelse som letts av lekmän där man värdesatt äldre predikanter. Rörelsen betonar bönens ställning samt att göra bättring. Då man kommer till bedjarrörelsens möten hör det fortfarande till traditionen att man knäböjer i stilla bön på golvet invid bänken. Rörelsen har en egen sångbok; Halullisten sielujen hengelliset laulut (1790). Det finns allt som allt ca tre tusen aktiva medlemmar i bedjarrörelsen.