Hyppää sisältöön

Kyrkans forskningscentrals historia

Kyrkans forskningsinstitut inledde sin verksamhet den 1 mars 1969. Det utvidgade biskopsmötet godkände stadgarna för forskningsinstitutet. Institutionens grunduppgift blev att ”driva forskning kring kyrka och religiöst liv samt strömningarna i samhället. Forskningen behövs för beslutsfattandet i kyrkan och församlingarna samt för att utveckla verksamheten.”

Vid sidan av sin forskning skulle institutionen samla uppgifter om motsvarande undersökningar som gjorts på annat håll, hålla kontakten med högskolorna, institutionerna och forskarna inom forskningsgrenen samt stöda forskning som är viktig för kyrkan. Institutionen fick även i uppdrag att göra viktiga utredningar och översikter för kyrkan, bidra till att utveckla kyrkans verksamhet och bedriva publikationsverksamhet om sina forskningsresultat.

År 1984 ändrades namnet till Kyrkans forskningscentral. Vid förvaltningsreformen 1994 blev den en specialenhet som lyder under Kyrkostyrelsens kanslichef och man tillsatte en kommitté (idag delegation) för att styra verksamheten.

Tidslinje

1958

Under kyrkomötet gjordes en motion om att undersöka de samhälleliga förändringarna. Kyrkomötet tillsatte en kommitté för att undersöka ”vårt samhälles snabba förändringars inverkan på kyrkans verksamhetsförutsättningar samt för att ge nödvändiga förslag på åtgärder”. Professor Heikki Waris valdes till kommitténs ordförande.

1962

Waris kommittés betänkande presenterades under prästmötena.

1963

Betänkandet i fråga ansågs vara kyrkomötets viktigaste dokument och grundandet av forskningsinstitutet dess mest intressanta och långsiktiga detalj. En delegation tillsattes för att skissa upp forskningsinstitutionens uppbyggnad och uppgifter samt för att i begränsad utsträckning själv inleda verksamheten. Till medlemmar i delegationen valdes biskop Martti Simojoki, professor Erkki Kansanaho och professor Heikki Waris.

1965

I tidningen Kotimaa diskuterades forskningsinstitutets uppgifter livligt. Grundandet av institutet påskyndades.

1966

Från och med början av september var teologie doktor Paavo Kortekangas 2,5 år forskare på heltid med kontor i Tammerfors.

1968

Delegationens förslag stod klart och presenterades under kyrkomötet. Mötesfolkets åsikter skiljde sig mest åt i diskussionen om var forskningsinstitutet ska ligga. Delegationen föreslog alternativen Helsingfors, Åbo eller Tammerfors. Kyrkomötet gav det utvidgade biskopsmötet i uppgift att grunda institutet och välja var det ska ligga.

1969

Forskningsinstitutet grundades den 1 mars 1969 i Tammerfors.

1984

Från början av året ändrades namnet från forskningsinstitut till forskningscentral.

1994

Från och med början av året blev forskningscentralen en av Kyrkostyrelsens s.k. specialenheter som lyder under kanslichefen och under ledning av en särskild delegation. Kyrkostyrelsens plenum väljer delegationens ordförande och sex medlemmar med personliga suppleanter. Vid ändringen av förvaltningsmodellen ingrep man inte i centralens grundläggande syfte och uppgift. Ändringen gjorde administrationen lättare och påskyndade beslutsfattandet.

2004

Tammerfors kyrkliga samfällighet avstod från sitt ämbetshus på Satakunnankatu och flyttade till nya lokaler. I detta sammanhang sade den kyrkliga samfälligheten upp det långvariga hyresavtalet och forskningscentralen flyttade till Hammareninkatu 7. Pispalan rukoushuoneyhdistys ry blev ny hyresvärd.

2009

Forskningscentralen firade sin 40-åriga historia med ett jubileumsseminarium i Tammerfors 5–6 mars.

2016

Från och med början av augusti leds forskningscentralens verksamhet av en delegation. Det är fortfarande kyrkostyrelsens plenum som väljer medlemmarna.