Julstjärna

Trettondagen

Trettondagen är en äldre högtid än julen – den hör till de äldsta högtiderna inom kristendomen. Denna högtid, som firas den sjätte januari, har förknippats med många olika teman. Redan på 200-talet firade man trettondagen, då som Jesu födelsefest. Därför kallar vi den fortfarande ibland för den ”gamla julen”.

Jesu dop

Det andra temat för trettondagen ärJesu dop. I den österländska kristenheten firar kyrkorna trettondagen fortfarande med det här temat. Ett tredje tema för trettondagen är bröllopet i Kana.

I väst började kyrkorna stället fira trettondagen till minnet av berättelsen om de tre vise männen, som kom för att hylla judarnas nyfödde konung. De tre vise männen representerade främmande folkslag. Det här visar att Kristus är ”världens ljus” för alla folk. Trettondagen påminner alltså oss om kyrkans missionsuppgift: alla ska få ta del av julens budskap.

De äldre teman för trettondagen sköt kyrkorna i väst fram till de två söndagarna efter trettondagen.

I Bibeln står det inte hur många de vise männen var, men redan i ett tidigt skede etablerades uttrycket ”de tre vise männen” i kyrkan. Antagandet grundar sig sannolikt på de tre gåvor det står skrivet om i evangelierna: guld, rökelse och myrra. Senare uppstod också den allmänna uppfattningen att de vise männen var kungar.

Tre kronor

I den första kyrkoordningen för den lutherska kyrkan i Sverige-Finland från 1500-talet skildras trettondagen som ”Vår Herres dopdag, som kallas för Heliga Tre Kungarnas Dag”. Också Sveriges riksvapen – Tre kronor – har sina rötter i de tre kungarnas kronor.

Sex altarljus

Det traditionella namnet på trettondagen är epifania, Herrens uppenbarelse. Den är en av de stora Kristusfesterna och vi firar den med den vita liturgiska färgen och sex altarljus. Trettondagen har fått sitt namn av att högtiden firas på den trettonde dagen efter jul. Också om trettondagen avslutar själva jultiden hör helgerna efter trettondagen fortfarande till julkretsen. Julkretsen löper ut först då påskkretsen börjar.