Vad säger kyrkan?

Kristenheten genom århundradena

Den kristna tron har sin utgångspunkt i Jesus Kristus. Kring dem som hörde honom och levde med honom växte den kristna kyrkan eller församlingen fram. I dag består den kristna kyrkan av många olika kyrkor och samfund. Frågan vad det betyder att den historiske personen Jesus av Nasaret är ”Guds son” har genom alla tider lett till diskussion och splittring. Tron på Jesus Kristus som ”sann Gud och sann människa” är också gränslinjen för vilka samfund som brukar betraktas som kristna.

Piispa Henrik kastaa kansaaVår kyrkas tro hör alltså hemma i en 2000-årig tradition. Uppkomsten av olika kristna samfund brukar beskrivas med bilden av ett träd. Kristus är roten och ursprunget som ger trädet liv. Från honom växte kyrkans stam fram.

Genom att följa trädets växt kan man se både det som skiljer och det som förenar. Grenarna visar på åtskiljande, stammen förenar. Stammens nedre del innefattar den del av kristenheten som höll fast vid de första ekumeniska kyrkomötenas (konciliernas) beslut under 300–400-talet. Vid denna tid formulerades de trosbekännelser som kristna fortfarande brukar idag. Här uppstod de första grenarna när det uppkom splittringar kring frågan om Jesus och hans mänsklighet/gudomlighet.

Den ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan

Stammen växte till sig, men spänningen mellan kyrkans östliga och västliga del tilltog. År 1054 är brytningen ett faktum och vi ser en kluven stam med två tjocka grenar: den ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan. Den ortodoxa kyrkan utgör en gemenskap av nationella kyrkor med en gemensam lära och likartat gudstjänstfirande. Den romersk-katolska kyrkan sträcker sig över nationsgränserna och har påven i Rom som sammanhållande band.

Från 1300-talet och framåt växte missnöjet inom den västliga kristenheten. Det ledde till protester mot maktutövningen i kyrkan. Det uppstod en reformation inom kyrkan. På den ena sidan av trädstammen växte ett ymnigt grenverk fram. Det kan betecknas som det protestantiska grenverket. Reformationen kom att utformas på olika sätt och det finns därför inte en enda protestantisk kyrka, utan olika kyrkliga huvudgrupper: anglikaner, lutheraner, reformerta och baptistiska rörelser. Inom dessa finns idag rikliga förgreningar.

Martin Luther

Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland utgör en del av den lutherska grenen. Luthersk kallas den efter den tyske reformatorn Martin Luther (1483–1546). Evangelisk kallas den för att Luther ville betona att det vi hör om Gud är evangelium eller ett glatt budskap, inte ett budskap som ställer tunga krav på oss. Med tidens terminologi talade Luther om att människan blir rättfärdig inför Gud ”av nåd allena”, dvs. utan att hon själv presterar något som gör henne förtjänt av Guds kärlek. Den här rättfärdiggörelsen sker ”genom tron”, dvs. tilltron till hur Gud handlat och handlar av kärlek till människan.

Missale aboenseVår lutherska tradition utgör således en gren av kyrkoträdet, som har sina rötter i Jesus Kristus. Det finns med andra ord en grundläggande enhet i kristenheten, men de olika grenarna har under kyrkans 2000-åriga historia varit starkt splittrade. Idag är tendensen att söka gemenskap över samfundsgränserna. Samtal mellan olika kyrkosamfund, sk. ekumeniska samtal, har betytt att man i vissa avseenden närmat sig varandra.