Fadderberättelser

Hurdan är en bra fadder? En fadder som bor långt borta kan vara väldigt nära och en som bor nära kan finnas till hands när det behövs. Det finns inte ett enda rätt sätt att vara fadder eller fadderbarn. Det viktigaste är att ni finns där för varandra - precis sådana som ni är!

Här nedan kan du läsa några minnen och erfareneter av fadderskap. Två längre berättelser hittar du bland flikarna till vänster. Vill du själv dela med dig av din berättelse? Klicka här för att dela med dig av din egen berättelse.

Stickar himmelska sockor?

"Min gudmor var skojig. Vi brukade baka, dansa och fjanta oss tillsammans. Hon stickade mina favoritsockor åt mig av alla reststumpar. Härliga färggranna Pippi Långstrump-sockor!

Min gudmor Liisa var en trygg, rolig vuxen under barndomen och ungdomen. Hon har redan gått bort, kanske stickar hon nu himmelska sockor och ordnar ängelparty."

Fadder till en vuxen man

"Min kusin var ca 20 år och skulle gifta sig. Problemet var att han inte gått skriba, men gjorde det sedan inför vigseln.

Ett nytt problem upstod när det behövdes en fadder till dopet. Jag lovade vara fadder så länge jag inte skulle behöva hålla mitt fadderbarn i famnen under dopet, för han var mycket längre än jag och på den tiden bodybuilder och tyngdlyftare.

"Sylikummi" blev jag i alla fall, fast jag inte behövde hålla honom i famnen. Så fick kusinen gifta sig i den evangelisk-lutherska kyrkan."