Alla helgons dag

På alla helgons dag kommer vi ihåg våra nära som lämnat livet på jorden. Vi pryder och tänder ljus på gravarna. Tillsammans bildar ljusen och lyktorna ett hav som lyser upp novembermörkret. Förutom att vi minns våra kära, påminner dagen oss också om hoppet att ses igen.

Ett litet barn sitter och tittar på alla gravljus som brinner vid en minnessten på kyrkogården.

Alla helgons dag firas på lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Traditionen att gå till begravningsplatserna och tända ljus på gravarna började vid andra världskriget. Idag är alla helgons dag en av de största helgdagarna i Finland.

Ljushav på kyrkogården

Den enkla handlingen att tända ett ljus för att mota mörkret är en stark markering. Du sprider hopp i en mörk värld och visar konkret att ljuset är starkare än mörkret. Med ljuset ger du styrka och mod åt oss alla som sörjer och saknar.

Om du inte har någon du vill tända ljus för, kan du ändå ta en promenad till närmaste gravgård. Att se ljushavet och tänka på att vart och ett av ljusen berättar om någon som är död och som någon saknar kan det kännas både vackert och sorgligt. Döden och sorgen är något vi bär tillsammans. Ingen är ensam om sorgen, inte heller om hoppet.

Stöd i sorgen

Här finns olika teman kring sorg samlade: texter för dig som sörjer eller funderar på hur du kan vara närvarande för en sörjande vän, människor som delar sina berättelser.

Gå till sidan Sorg

Parentation – församlingen minns tillsammans

Många församlingar ordnar den här helgen något som kallas parentation, där man räknar upp namnen på alla de församlingsbor som dött sedan föregående alla helgons dag. Parentationen ordnas ofta i samband med en gudstjänst på kvällen på alla helgons dag.

Gud, vår Far i himlen. I dag minns vi alla heliga och alla dem som dog i tron på dig. Vi tänker på våra kära som har lämnat oss och längtar efter att återse dem. Herre, hjälp oss att uthärda tomheten. Låt ditt ljus lysa över levande och döda. I Jesu Kristi namn.
– bön på Alla helgons dag

Dagens teman och historia

På alla helgons dag får vi speciellt stanna upp till minnen av dem som påverkat vårt liv och har dött. Vi har alla någon som vi delat livet med, våra föräldrar, släkt och vänner. I oss bär vi spår av tidigare generationer och människor som är en del av oss. Dagen ger oss också rum att tänka på vår egen dödlighet, att se det som är viktigt i livets vardag.

Tänd ett ljus på graven, lägg en blomma där. Gud som ser din längtan genom sorgen bär.
– ur Barnens stora bönbok

Bibeltexterna för alla helgons dag texter knyter ihop två teman: alla helgons dag och alla själars dag, som tidigare firades på två olika dagar.

I den katolska kyrkan är ett helgon en person som – oftast efter sin död – officiellt förklaras vara helig. I Finland slutade man fira helgon i egentlig mening i och med reformationen på 1500-talet.

I evangelisk-lutherska kyrkan syftar ordet helig inte bara på dem som dött, utan på oss alla. Vår kyrka tror att heligheten inte handlar om människan själv och hennes liv, utan är en följd av frälsningen i Jesus Kristus. Visst finns det människor som genom sin tro och sitt liv visar vägen för oss andra – förebilder. Men varken de eller martyrerna som dött för sin tro är mer helgon än någon annan, eftersom heligheten inte kommer an på något annat än vad Jesus har gjort för människan.

Mer om helgdagen i Kyrkoårskalendern

Alla helgons dag på under en minut

Tillbaka till toppen