Kyrkans forskningscentral ger ut publikation om förändringar i kristna gemenskaper och tillhörigheter
Under de senaste årtiondena har religiositeten i västländerna blivit ett allt mera personligt val. Samtidigt har antalet religiösa samfund och gemenskaper vuxit kraftigt.
Förändringen på mediefältet har utmanat religiösa samfund och grupper att delta i en ny slags mediekultur som präglas av nätverkande och spontana gemenskaper.
De sakkunniga som deltog i forskningsprojektet Kirkon muuttuva yhteisöllisyys (ung. Förändrad gemenskap i och tillhörighet till kyrkan) har sammanställt en publikation om de förändringar som påverkat evangelisk-lutherska kyrkan och de samfund och gemenskaper som verkar i dess omgivning.
Boken Erilaisista yhteistöstä elävä kirkko offentliggörs fredag 17.6 klockan 14 i Kyrkans hus på Södra kajen 8 i Helsingfors.
Vid publiceringstillfället presenterar följande skribenter sina artiklar: FM Johanna Lindh (Yksilöllistä kristillistä yhteisöllisyyttä), TM Taina Kalliokoski (Yhteisöllisyyden käsitteen merkitykset), TD Eetu Kejonen (Herätysliikkeet, kirkko ja homoseksuaalisuus) och SVM Paula Nissilä (Nuorten performatiivinen usko herättäjäjuhlilla).
Förändrad tillhörighet, gemenskaper och människovärde
Enligt Johanna Lindhs forskning deltar de så kallade samfundsöverskridande kristna i många olika gemenskaper och betonar församlingen som gemenskap men förbinder sig inte till någon särskild kyrka eller samfund. Dessa kretsars tillhörighet byggs framför allt kring cellgrupper som är lite friare till sin utformning. De samfundsöverskridande gemenskaperna ifrågasätter inte utåt kyrkan till skillnad från till exempel i Tyskland och Förenta staterna. Istället söker de en lös anknytning mellan kyrkosamfunden.
Taina Kallioskoski definierar tre nivåer av gemenskap och tillhörighet: en mänsklig social grundnivå, en interaktiv nivå och en upplevelsenivå. I den offentliga diskussionen finns tillhörigheten ofta på en upplevelsenivå. Det är däremot inte alltid positivt för en människa att uppleva tillhörighet.
Enligt Eetu Kejonen utgör förhållningssättet till homosexualitet såväl en ideologisk som en konkret skiljelinje i kyrkan. Kyrkan och dess väckelserörelser representerar i detta sammanhang parallella gemenskaper, vilket medför utmaningar. Kejonens forskning visar att då väckelserörelsernas inre nätverk förstärks kan det medföra problem i den här frågan, såväl mellan kyrkan och väckelserörelserna som inom en väckelserörelse.
Paula Nissiläs forskning visar att herättäjäjuhlat (pietisternas sommarfest) är ett betydande evenemang där man släpper loss från vardagen och bryter den vardagliga sociala ordningen. Festen skapar en stark gruppkänsla och ger betydelsefulla känsloupplevelser. De unga berättar i intervjuerna att sommarfesten är ett sätt att delta i väckelserörelsens gemenskap och verksamhet utan att nödvändigtvis på annat sätt ha en känsla av att vara ”väckt” eller ”troende”.
Boken som baserar sig på Kyrkans forskningscentrals forskningsprojekt (2012-2015) om kyrkans förändrade gemenskap innehåller ett tiotal artiklar.
Medieexemplar av boken kan beställas från tutkimustilaus@evl.fi
Mera information:
forskare Veli-Matti Salminen, tfn 040 1424 896
forskare Maarit Hytönen, tfn 040 777 5393