Maria

Maria är Jesu mor. Det finns relativt lite information om Maria i Nya testamentet, närmast i berättelserna om Jesu barndom.

Ända från urkyrkans tid har Maria hedrats med namnet Herrens mor och Guds mor samt Himmelens drottning. Den mest kända av de böner som tillägnats Maria, Ave Maria (Var hälsad, Maria), grundar sig på Lukas evangelium (Luk. 1:28). Ängeln Gabriel uppenbarade sig för jungfru Maria och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”

Maria har en viktig ställning såväl i den östliga ortodoxa som i den västliga romersk-katolska kyrkan. Också i de lutherska kyrkorna i Skandinavien anses Maria vara en andlig förebild för alla kristna. Den mest betydande lutherska skrift som lovprisar Maria är Martin Luthers förklaring till Marias lovsång (Magnificat; Luk. 1:46-55), där Luther prisar Maria som en förebild för den kristna tron. Också den lutherska kyrkan bekänner sig till den gamla kristna tron enligt vilken Maria är både Gudsföderska och evig jungfru (lat. semper virgo). Jungfru Marias ställning bekändes som bindande för kyrkan redan vid det första ekumeniska kyrkomötet.

Kyrkorna är eniga om att Maria har en speciell ställning i mänskligheten och i Gudsfrälsningsplan eftersom hon gick med på att bli Frälsarens mor : ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” (Luk. 1:38) Vördnaden för Maria är en gammal kristen och biblisk tradition.

Efter reformationen minskade antalet fester i kyrkoåret som var tillägnade Maria. I lutherska kyrkan finns nu bara två helger, Marie bebådelsedag och fjärde söndagen i advent som är tillägnad den väntande Maria, Herrens mor. Bibeltexterna för Marie bebådelsedag innehåller också evangeliet för Marie besöksdag (2.7) om mötet mellan Maria och Johannes döparens mor Elisabet (Luk. 1:39-45).