Kyrkböckerna är en guldgruva för släktforskaren

Församlingarnas handskrivna kyrkböcker hör till släktforskningens viktigaste källor. Kyrkböckerna kan man studera vid Riksarkivets verksamhetsställen, vid pastorskanslierna och i digitala arkiv.

Är du intresserad av att börja släktforska? Börja med att fråga ut dina släktingarna, så får du en bra grund att gå vidare på. Det du behöver veta om tidigare generationer är förstås namn, födelsedatum och -ort, sen är det ett plus om du får veta dödsdatum och var de bodde när dog. Finns det foton, brev och annat material om personen är det också värdefull information.

Kyrkböckerna berättar

Kyrkböcker finns delvis tillgängliga på olika digitala arkiv. Du kan också beställa en avgiftsbelagd släktutredning från församlingen eller församlingens centralarkiv eller själv släktforska med hjälp av mikrofilmade kyrkböcker.

Cirka två tredjedelar av församlingarna har gett över sina över hundra år gamla kyrkböcker till landsarkiven (numera Riksarkivet) för förvaring. I en del församlingar har släktforskaren möjlighet att studera över hundra år gamla kyrkböcker vid pastorskansliet.

De flesta kyrkböcker som är över hundra år gamla har mikrofilmats på rullfilm, men en del finns också på mikrofilmskort. Mikrofilmerna finns vid Riksarkivets verksamhetsställen. Riksarkivet har också digitaliserat mikrofilmat material som går att söka via arkivets e-tjänst.

Kom överens om besöket på förhand

Du bör höra av dig om möjligheten till släktforskning på plats via telefon eller e-post i god tid innan du tänkt besöka pastorskansliet eller arkivets verksamhetsställe.

Släktforskaren kan också skicka en begäran om släktforskning till pastorskansliet, församlingens centralregister eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Intyg som upprättas för släktforskning är avgiftsbelagda.

Enligt EU:s allmänna dataskyddsförordning ska registeransvariga kunna visa att de följer dataskyddsförordningens principer och föreskrifter. Därför är det möjligt att släktforskaren ombeds lämna in en dataskyddsbeskrivning för släktregistret eller en motsvarande handling. På så sätt kan släktforskaren visa att hen handlar i enlighet med dataskyddsförordningens krav och samtidigt att det finns förutsättning att ge ut uppgifterna.

De äldsta handlingarna i kyrkoarkivet är huvudsakligen skrivna på svenska, och från slutet av 1800-talet i huvudsak på finska. Fram till 1962 antecknades medlemsuppgifter i inbundna böcker. 1968 inrättades Befolkningsregistercentralen, då ansvaret för folkbokföringen överfördes till staten.

Länkar som hjälper dig släktforska på egen hand

Genealogiska Samfundet i Finland upprätthåller HisKi-databasen, som innehåller historieböcker från mer än 300 församlingar fram till omkring 1850. HisKi är dock bara ett register, uppgifterna bör kontrolleras i de ursprungliga källorna.

Digitaliserade kyrkböcker går att bläddra i på två olika webbplatser:

I Riksarkivets e-tjänst återfinns så gott som alla bevarade kyrkoböcker äldre än 125 år. Det lönar sig att använda 'X:s församlings arkiv' som sökformat.

Finlands Släkthistoriska Förening upprätthåller också ett digitalt arkiv över kyrkböcker. Här kan man även hitta kyrkböcker från 1880−1910 (gäller enbart för medlemmar i föreningen).

Övriga tips för släktforskaren

En enkel internetsökning på ”släktforskning” ger mängder med information, länkar, släktforskningsprogram, emigrantforskning, och tips från andra som är intresserade av samma sak.

Olika lokala arrangörer som till exempel medborgarinstitut ordnar kurser i hur man släktforskar. Före du börjar släktforska kan det vara bra att känna till hur arkiven är uppbyggda och vad du kan hitta där.