Finland har ingen statskyrka, men kyrkan och staten samarbetar på olika sätt. Kyrkan deltar i många av samhällets uppgifter.
Enligt Finlands grundlag regleras kyrkans ordning och förvaltning i kyrkolagen, vars innehåll fastställs av kyrkomötet.
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är enligt lag ett offentligrättsligt samfund. Kyrkan har därför rätt att uppbära sin medlemsavgift i form av kyrkoskatt. Det sker i anslutning till inkomstbeskattningen. En del av intäkterna från samfundsbeskattningen tillfaller också kyrkan. Skatteintäkterna används bl.a. till:
På grund av sin offentligrättsliga ställning ska kyrkan tillämpa öppenhets- och offentlighetsprincipen på alla plan. Principen gäller offentligheten i behandlingen av ärenden, i fråga om handlingar och insynen i de anställdas verksamhet samt öppen information.
Statskyrka innebär ett system där staten förbundit sig till en viss trosbekännelse och förvaltningsmodell eller där staten annars har en avgörande beslutanderätt i kyrkliga ärenden. Ett statskyrkosystem förekom under svenska tiden och ännu under autonomins tid. Småningom har detta system avskaffats helt och hållet. Så skedde också i Sverige i början av år 2000.
Lutherska kyrkan i Finland kan kallas en folkkyrka. Den utgör en oskiljbar del av vårt folks historia och de flesta finländare hör till kyrkan. Kyrkans högtider, från dopet till begravningen, och kyrkliga sedvänjor är en del av den finländska traditionen. Benämningen folkkyrka avspeglar också kyrkans uppgift. Dess verksamhet omfattar hela folket.
Folkkyrkotanken ska inte förväxlas med nationalism eller trångsynt drivande av nationella intressen. Tvärtom går folkkyrkan in för att tänka på alla medborgares bästa, oavsett etnisk eller religiös bakgrund. Också den ortodoxa kyrkan är en folkkyrka i Finland med en lagstadgad särställning och långa traditioner.