Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
10 påståenden om kyrkan
Påstående 10: Kyrkan har en ojämlik verksamhetskultur
Kyrkan blir allt mer kvinnodominerad. Förutom bland församlingsprästerna är kvinnorna i majoritet av de anställda inom samtliga personalgrupper i kyrkan. Också bland dem som studerar till kyrkliga yrken är största delen kvinnor.
Kyrkans arbetsmiljöbarometer 2007 visade att majoriteten av kyrkans drygt 21 000 anställda upplever sin arbetsplats som jämställd. Bland kvinnorna ansåg 74 procent att jämställdheten mellan könen tillgodoses på deras arbetsplats och bland männen var andelen 89 procent.
Diskrimineringsfallen har enligt arbetsmiljöbarometern minskat klart under de senaste åren. Svåra problem finns i två procent av församlingarna.
Infallsvinkel: Kyrkans uppgift och etik
Den lutherska reformationen startade med Luthers kritik mot påvens makt. Luther ansåg att Vatikanen hade blivit för världslig och tappat bort nåden, som Gud gav som gåva genom Jesus Kristus.
Kyrkans gamla och patriarkaliska kultur har förändrats, vilket upplevs som ett hot i konservativa kretsar. Kyrkan har emellertid rätt att kritiskt granska sitt eget arv, så som också Luther gjorde. En församling som söker Guds vilja bör kontinuerligt föra dialog med Bibeln, historien och sin egen tid.
Bibeltolkarna bär ansvar för sin tolkning
Kristendomen vittnar om att Gud har uppenbarat sig själv i Jesus Kristus. Människor har skrivit ned denna uppenbarelse i Bibelns böcker. Uppenbarelsen finns alltså i Bibeln, men Bibeln är inte i sig något magiskt föremål.
De personer och samfund som tolkar de bibliska texterna bär ansvar för sin tolkning. Kyrkans tro är inte bara en bibeltro, utan en tro som den heliga Anden väcker. Kärleken är trons kännetecken och där måste också kyrkans etiska val ha sin grund.
Påstående 9: Kyrkan är Finlands största markägare och placerar sina pengar oetiskt
Kyrkans egendom är i stor utsträckning bunden till kyrkobyggnader och begravningsplatser.
Fastigheternas balansvärde är cirka hälften av församlingarnas sammanlagda balansräkning på 2,8 miljarder euro. Församlingarna äger också bostäder, finansieringstillgångar och andelar i företag och stiftelser.
Största delen av församlingarnas mark- och skogsegendomar ägs av församlingar i östra och norra Finland. Församlingarna äger 0,7 procent av hela Finlands skogsareal på 23 miljoner hektar. Kyrkans centralfonds egen markegendom uppgår till endast några hundra hektar.
Kyrkan har undertecknat principer för ansvarsfull placering
Kyrkans centralfond har undertecknat FN:s principer för ansvarsfulla placeringar den 29 mars 2008. Ansvarsfull placering innebär ansvar för individer, miljö och samhälle.
Kyrkans egna anvisningar för etisk placering togs i bruk våren 2007. Anvisningarna är avsedda som styrredskap för kyrkans pensionsfonds placeringsverksamhet men de passar också som utgångspunkt för församlingarnas placeringsbeslut.
Kyrkans fond används för betalning av pensioner
Kyrkans medel fördelar sig mellan aktier i börsnoterade företag och värdepapper. Pensionsfondens medel kan bara användas för att betala ut pensioner, inte för kyrkans verksamhet. Kyrkans personal omfattas inte av lagen om pension för arbetstagare, utan kyrkan ansvarar själv för betalning av personalens pensioner.
Mer än 90 procent av kyrkans och församlingarnas resurser baserar sig på de årliga skatteinkomsterna. Kassamedel sparas på samma sätt som i offentliga och privata samfund överlag, dvs. genom placeringar i värdepapper.
Påstående 8: Kyrkan försöker flirta med folket och medierna
Frågan om kyrkan och informationen är en utmaning. Hurdan bör den kristna informationspolicyn vara och ska kyrkan över huvudtaget anpassa sig efter mediekulturens sätt att fungera?
Vi lever i föreställningsvärld, där innehåll ofta ersätts med föreställningar. Frestelsen att söka tillfällig offentlighet eller medieuppmärksamhet är stor. Men bakom ett trovärdigt budskap måste det alltid finnas ett verkligt innehåll. Alla kommunikationsmedel är godtagbara för kyrkan, så länge de följer god stil och respekterar kyrkans egen självförståelse.
Kyrkan har många röster
I den offentliga bilden av kyrkan lyfts ofta olika konfliktsituationer fram. Bakom enskilda fall finns emellertid en kyrka med många röster.
Kyrkans kommunikation bör fästa uppmärksamhet vid två synvinklar: hur ser kyrkan på sig själv och hurdan bild av kyrkan förmedlas i medierna. Den offentliga bilden av kyrkan blir tydligare när kyrkan inte skäms att vara den hon är.
Det finländska samhället har förändrats mycket på relativt kort tid. Utvecklingen utmanar samhällets moralstrukturer. Kyrkan står därför mitt uppe i självutvärdering och förnyelse. Men kyrkans uppgift är inte att smälta in i den rådande kulturen utan att bedöma vad som är Guds vilja i den rådande situationen (Rom. 12:2).
Påstående 7: Religionsundervisningen är onödig och ojämlik
I de finländska grundskolorna tillämpas för närvarande 13 läroplaner för undervisningsämnet religion. Staten ansvarar för religionsundervisningen.
I Finland är religionsundervisningen konfessionslös. På lektionerna utövar man alltså inte religion utan bekantar sig med olika kulturer och religioner.
Skolornas undervisningsplikt i ämnet religion regleras i utbildningslagarna. Elevernas rätt till undervisning i sin egen religion står inskriven bland annat i FN:s barnkonvention och i ett flertal andra internationella avtal.
Religionsundervisningen hör till religionsfriheten
Diskussionen om religionsundervisningen handlar i grund och botten om religionsfrihet.
Negativ religionsfrihet innebär att en människa har rätt att låta bli att delta i alla slag av religiös verksamhet. Positiv religionsfrihet innebär att en människa har rätt till religionsutövning. Den nuvarande lagstiftningen är ett mellanting mellan dessa två.
På lektionerna lär man sig religiös och kulturell läskunnighet
Den lutherska kyrkan försvarar den nuvarande modellen där religionsundervisningen baserar sig på religiöst samfund och trosåskådning.
Ett barn som känner sitt kulturella arv kan också spegla det mot andra religioner och kulturer. Religionsundervisningen ger därmed färdigheter att fungera i ett värdepluralistiskt och mångkulturellt samhälle.
Religionsundervisningen bidrar också med ett övergripande stöd i skolans fostrande uppgift, eftersom den västerländska kulturen bygger på kristendom. Religionsundervisningen ger byggstenar för demokrati-, tolerans- och fredsfostran och fördjupar kunskapen i historia, samhällslära och konstämnen.
Påstående 6: Kyrkan har inte längre något att ge i vår tid
Den kristna trons styrka är dess förmåga att förnyas och omformas i förhållande till rådande kulturtraditioner. Den kristna tron växte fram i en miljö som präglades av bland annat platonism, aristotelism och judendom.
Kristendomens dominansområden håller på att förskjutas. I tredjeländer uppstår ny politisk och samhällelig teologi. Ett exempel på detta är den sydamerikanska befrielseteologin.
Lutherska kyrkans teologi innebär diskussion om tolkningar
Kyrkan följer sin bekännelse i alla tider. Bekännelsen utgörs av en omfattande textsamling som kyrkan anser som rättesnöre och det mest centrala i läran. Den lutherska kyrkans bekännelse baserar sig på Bibeln och de lutherska Bekännelseskrifterna från 1500-talet.
Den lutherska kyrkan ser Bibeln och Bekännelseskrifterna som historiska dokument. De har emellertid fångat vissa kristna principer i vars ljus skrifterna ska tolkas.
När det gäller tolkningen av bekännelsen går åsikterna delvis isär. Bekännelsen kan betraktas ur olika perspektiv: till exempel bokstavligt, individualetiskt, symboliskt, politiskt, historiskt eller analytiskt. Olika rörelser betonar olika slags tolkningar, men i praktiken måste varje trossamfund inkludera flera tolkningssätt i sina uppfattningar.
Diskussionerna om kvinnliga präster och homosexuella partnerskap ger ett bra exempel på tolkning av den lutherska bekännelsen. Är det viktigare att betona skapelseberättelsens budskap om att kvinnan skapades som mannens partner (1 Mos. 2:18–24), anklagelserna om avfall från de naturliga sexuella kontakterna (1 Rom. 1:26–27) eller Paulus text Kärlekens lov som talar om att kärleken är större än tron och hoppet (1 Kor. 13)?
Den teologiska forskningen för dialog med kyrkan
Den teologiska vetenskapen forskar bland annat i de kristna kyrkornas bekännelser, deras utveckling och tolkningsprinciper, de bibliska texternas uppkomst och kristendomens växelverkan med ideologier och historiska fenomen.
Utgående från forskningen får också kyrkan beredskap att inta en förnuftsbaserad inställning till religiösa, ideologiska och politiska idéer och strömningar och spegla sin självförståelse gentemot dessa.
Påstående 5: Bibeln består bara av texter som faller kyrkan i smaken
Bibeln är en samling på 66 böcker som skrivits under en tidsperiod på cirka tusen år. På 390-talet bestämde kyrkan vilka böcker som skulle ingå i den heliga skriften.
Gamla testamentets böcker har uppstått i skriven form omkring 800–160 f.Kr. De äldsta böckerna i Nya testamentet härstammar från 50-talet. De här böckerna fick efterhand en etablerad ställning, men det officiella beslutet om kanon fattades först vid kyrkomötet på 390-talet.
Bibelns sammansättning styrdes av tydliga principer. Endast de böcker som ansågs som tydligast kristna togs med. De var kända av hela kristenheten och innehöll inga villoläror.
I den första översättningen av Gamla testamentet, grekiska Septuaginta, ingick också de apokryfiska böckerna. De består av judiska och tidigkristna böcker som den tidiga kyrkan inte inkluderade i Bibelns kanon.
I den lutherska kyrkan hör apokryferna till de böcker som är ”god och nyttig läsning”, som Luther uttryckte saken. Inom den katolska och ortodoxa kyrkan hör texterna däremot till Bibelns kanon. Apokryferna finns översatta till finska och svenska.
Påstående 4: Vetenskapen har trängt undan tron
Vetenskapen och tron har båda sina egna språk. Vetenskapen söker svar på frågan hur saker och ting har gått till. Tron söker svar på varför något har skett.
Trons modersmål föds ur människans behov av att få svar på frågor om livets mening. Trons vokabulär är därför ofta symbolisk. Det är svårt att med vetenskapliga metoder uttömmande beskriva frågor om liv, död och generationers gång.
Samhällsförändringarna utmanar kyrkan att förändras
För kyrkan har förhållningssättet till ideologier och filosofiska riktningar varit en större utmaning än förhållandet till naturvetenskaperna. Det kristna tänkandet har under århundradenas lopp haft mycket varierande inställningar till olika ideologier.
Den katolska kyrkan motarbetade till exempel tydligt den kommunistiska revolutionen på 1900-talet. Inom de protestantiska kyrkorna uppstod däremot omfattande socialistiska rörelser med kristna förtecken. Inom dessa rörelser ansåg man att jämlikhet och gemensamt ägande gjorde det möjligt att leva ut de kristna värderingarna på ett samhälleligt plan.
Kristendomens styrka har ända sedan urkyrkans tid varit dess förmåga att anpassa sig till de rådande kulturerna. Värderingar och samhällen lever i en ständig förändringsprocess. Kyrkans framtid avgörs av om den framöver förmår svara mot 2000-talets utmaningar utgående från sin egen tradition.
Påstående 3: Kyrkans budskap står i konflikt med dess brutala historia
Förhållandet mellan kyrkorna och politiken har förändrats under århundradenas lopp. Korstågen var till exempel ett uttryck för den tidens stormaktspolitik. I den lutherska traditionen har man vant sig vid att skilja på det andliga och det politiska.
Enligt den kristna läran kan krig vara berättigat endast för att förhindra något ännu värre. Hit hör teorin om så kallat berättigat krig, som formulerades av kyrkofader Augustinus.
Lutherska kyrkan tar avstånd från våld
Lutherska kyrkan har engagerat sig i fredsarbete och våldsförebyggande verksamhet. I konfliktsituationer fungerar kyrkan som attitydfostrare och förebedjare och hjälper offren. Lutherska kyrkan samarbetar med andra kyrkor och med olika organisationer som försvarar de mänskliga rättigheterna och arbetar för fred.
Från våld till försoning är ett samarbetsprojekt som den lutherska kyrkan tagit initiativ till. Målet med kampanjen är att lyfta fram budskapet om fred, icke-våld och försoning i finländarnas medvetanden.
Försvarsmakten samarbetar med kyrkan
Lutherska kyrkan ser försvarsmakten som en nödvändighet för att trygga freden och Finlands självständighet.
Ända sedan 1500-talet har präster tagit hand om finländska soldater. Numera förrättar militärprästerna bland annat gudstjänster inom armén och ger kyrklig undervisning och själavård.
Kyrkan ser det som en medborgerlig plikt att avtjäna värnplikten. Kyrkan försvarar emellertid vapenvägrarnas rätt att välja vapenfri tjänst eller civiltjänst.
Påstående 2: Staten finansierar kyrkans trosutövning
I Finland har lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkan beskattningsrätt. Bara medlemmar i kyrkan betalar kyrkoskatt. Kyrkorna betalar full ersättning till staten för uppbärning av skatten.
Varje församlings kyrkofullmäktige fastställer sin egen kyrkoskattesats på samma sätt som kommunen beslutar om kommunalskatten. Skatteförvaltningen bär upp skatten och redovisar den till församlingarna en gång per månad.
Samfundsskatteintäkterna används för samhälleliga tjänster
Församlingarna får en andel av den samfundsskatt som tas ut av företag och sammanslutningar samtidigt med annan skatt. År 2008 fördelade staten 1,75 procent av samfundsskatteintäkterna till kyrkan, vilket innebar 121 miljoner euro.
Samfundsskatteandelen används huvudsakligen för begravningsväsendet, men också för vissa uppgifter inom kyrkobokföringen och för underhållet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. År 2008 var kostnaderna för kyrkans samhälleliga uppgifter cirka 145 miljoner euro. Enbart begravningsväsendet kostade cirka 102 miljoner euro år 2007.
Våren 2009 beslutade riksdagen att kyrkans andel av samfundsskatteintäkterna höjs till 2,55 procent under beskattningsåren 2009–2011. År 1993 slutade man ta ut en särskild kyrkoskatt av samfund och företag.
Påstående 1: Staten och kyrkan måste skiljas åt
I Finland avvecklades statskyrkan och blev folkkyrka 1870. Förhållandet mellan kyrkan och staten är i dag ett samarbete där två organisationer arbetar för invånarnas bästa.
Kyrkan har en självständig offentligrättslig ställning. Kyrkans ordning och förvaltning regleras i kyrkolagen. Finska staten har inte förbundit sig till en viss trosbekännelse och använder ingen avgörande beslutanderätt i kyrkliga frågor.
Lutherska kyrkan i Finland är en folkkyrka som har en etablerad koppling till landets kultur och historia. Folkkyrkan driver, som namnet säger, alla invånares intressen, oberoende av vilken religion eller folkgrupp de tillhör.
Kyrkan sköter också samhälleliga uppgifter
I Finland har både den lutherska och den ortodoxa kyrkan beskattningsrätt. Bara medlemmar i kyrkan betalar kyrkoskatt.
Församlingarna får en andel av den samfundsskatt som tas ut av företag och sammanslutningar samtidigt med annan skatt. Samfundsskatteandelen används bland annat för att täcka kostnaderna för begravningsväsendet, kyrkobokföringen och vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.Vad är kyrkan?
Kyrkan är lika med sina medlemmar. Drygt 4,3 miljoner finländare hör till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Bland dem finns människor med väldigt olika tro, värderingar och liv.
Med kyrkan avses också den världsvida kristna gemenskapen (som man blir medlem i genom dopet). År 2009 var 33,3 procent av världens befolkning kristen. Det betyder 2,27 miljarder människor.
Vad är kyrkan?
Kyrkan är lika med sina medlemmar. Drygt 4,3 miljoner hör till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Bland dem finns människor med väldigt olika tro, värderingar och liv.
Med kyrkan avses också den världsvida kristna gemenskapen som man blir medlem i genom dopet. År 2009 var 33,3 procent av världens befolkning kristen. Det betyder 2,27 miljarder människor.
Vem är kyrkans röst?
Varje medlem i kyrkan är en del av kyrkans röst. Församlingsmedlemmarna kan påverka i kyrkan bland annat genom frivilligt arbete och genom att rösta i kyrkoherdeval och församlingsval.
Kyrkomötet är kyrkans högsta beslutande organ. Församlingsmedlemmarna väljer kyrkofullmäktige och församlingsråd som i sin tur utser lekmannaombuden i kyrkomötet. I församlingsval kan en person som fyllt 16 år och är närvarande medlem rösta i den församling han eller hon hör till.
Till kyrkans centralförvaltning hör förutom kyrkomötet också kyrkostyrelsen, biskopsmötet, kyrkans arbetsmarknadsverk och kyrkans utrikesråd. De här instanserna behandlar detaljfrågor som gäller kyrkans förvaltning, ekonomi, lära, anställningsvillkor och ekumeniska relationer.I offentligheten blir biskoparna ofta de personer som får ta ställning i frågor som rör kyrkan och livet.
